Sammanfattning av höstens temaarbete!

17 januari 2017 | Av david i Humlan

Hej!

En termin har passerat och mycket har hänt på Humlans avdelning. Vi som arbetar här heter Shizuka, Lena, Sandra, Desirée och Rebecca. Vår hösttermin har bl.a. innehållit introduktion av en nästan helt ny grupp, temaarbete, lek = många spännande möten mellan barnen.

Här följer en sammanfattning av vårt temaarbete med TYGTAVLOR som vi arbetat med:

Eftersom Pingstliljan fortsätter att arbeta med det övergripande temat ”Hållbarhet”, ville vi den här terminen ge barnen på Humlan en gemensam skapandeuppgift. Vi bestämde oss för att låta barnen göra ett konstverk tillsammans av hjälp av återvunnet material – hönsnät och tygtrasor.

Syfte: Vi vill ge barnen en lustfylld skaparstund med med återvunnet material. Samtidigt får de möjlighet att mötas, lära känna varandra och lära tillsammans.

Våra nyfikenhetsfrågor:

Vilket samarbete uppstår? Snappar de upp varandras tekniker? Härmar/Lär av varandra? Hur undersöker de materialet? Hur visar de intresse för uppgiften?

Men insamlade tygbitar, ville vi låta barnen lära känna materialet genom att leka med det och undersöka det. Detta gjorde barnen i grupp vid olika tillfällen, och det blev väldigt lustfyllda stunder!

Barnen undersökte på väldigt olika sätt. Några tog tygremsor i händerna och svängde dem fram och tillbaka i stora rörelser, kastade dem högt och lät dem falla över sig. Några satt på golvet och kände på tyget med fötterna. Någon la en tygbit mellan händerna och gnuggade fram och tillbaka. Någon tog en tygremsa och la försiktigt över nacken och lät det hänga fram över magen (som ett halsband). Det som var gemensamt för dem alla var att var och en, på sitt sätt, undersökte materialet med liv och lust!

Olika tekniker: Det krävdes stor koncentration att fästa tygremsorna i nätet. Någon upptäckte att ett tunt band går lätt igenom. Någon tog en hel klump med tyg och tryckte bestämt igenom. Några prövade att samarbeta, en pillade i tyget – och en kompis drog igenom på andra sidan.

Vid flera tillfällen var barnen tillsammans med en kompis när de dekorerade tavlorna.  Barnen skrattade tillsammans, lekte med tyget och de arbetade med att fästa tygremsor på tavlorna. Det var korta stunder som de fokuserade på arbetet med tavlorna. De lekte och fäste tyger om vartannat.

Pedagogernas reflektion:

Det är alltid spännande att se tillbaka på det vi tillsammans har gjort under terminen. I arbetet med tygtavlorna var vårt syfte bl.a. att barnen skulle få lära känna varandra och lyfta samspelet emellan dem. Båda delarna har vi sett i många olika situationer, men inte främst över hönsnät och tygremsor, utan i leken runtomkring. Tavlorna var något att samlas kring, ett gemensamt projekt, men det viktiga var mötet som sker mellan barnen när de arbetade med tavlorna, snarare än konstverket i sig.

Alla barn i gruppen har varit delaktiga, både i att leka med tyget och att pryda tavlorna. Vi ser en röd tråd genom terminen och temat, nämligen att de stunder som barnen visat mest glädje och engagemang, var i leken – när de lekte med tygtrasorna i grupp, och när de lekte med varandra i temastunderna.

Barnen har använt hela kroppen och alla sinnen när de undersökt tygremsorna. Vi upplever att de verkligen har tyckt om att leka med tygerna. Det var ett material som var nytt för de flesta, vilket säkert gjorde det extra spännande och roligt. Det gjorde också att de inte var låsta vid att använda det på något särskilt sätt, utan de hade många olika idéer om hur de kunde leka med det. De har suttit och legat på tyghögar, kastat över sig, känt med fingertopparna, tittat noga och nära på färg, form och struktur.

För några barn var det ganska svårt att fästa tyget i nätet. En pedagog behövde vara nära, hjälpa, visa, och göra tillsammans med barnet. När vi gjorde det blev barnen mer och mer engagerade och ville pröva igen. Barnen upptäckte snart att det var lika roligt att dra ur tyg ur nätet som att fästa det. Så konstverket såg olika ut från dag till dag. Några trasor sattes dit, några åkte av.

Så här mot slutet av höstterminen ser vi att Humlanbarnen också har lärt känna varandra mer. De söker sig till varandra under dagarna. De hakar gärna på varandras lek. Inspirerar varandra, vill pröva det som kompisen börjat leka. De är intresserade av varandra och visar stor glädje när de möts!

/Shizuka, Lena, Sandra, Desirée och Rebecca